Från tunnelseende till klarsyn – om vägen till att bli en bättre och lyckligare lärare

Komma tillbaka efter jullovet för att tappa lusten!

För snart två år direkt efter jullovet håller jag i en ämnesgruppmöte i samhällskunskap i vanlig ordning så är diskussionen i full gång. Jag minns inte vad som diskuterades för det enda jag minns är att jag inte lyssnade, var lättirriterad och frånvarande. Jag gick från sittande möte med tunnelseende ut i korridoren och andades djupt för att sedan gå in igen. Ingen verkade märka att jag var borta.

Jag hade mina tankar på annat håll, att hur skulle jag hinna med att rätta alla prov, läsa och bedöma alla inlämningsuppgifter. Dessutom ge en skriftlig feedback till varje elev så att den skulle kunna leda till en progression utifrån olika bedömningsmatriser i alla kurser jag hade i psykologi, samhällskunskap och sociologi. Till detta borde jag förklara noga för ett hundratal elever varför just dessa prov eller uppgift var värd ett visst betyg, men också varför deras slutsats endast var översiktlig och inte välgrundad. Att analysen byggde på enkla samband och inte komplexa och redogörelsen var visserligen utförlig men inte tillräckligt nyanserad. Gärna ska detta förklaras både muntligt och skriftligt. Kort sagt arbetsbördan hade blivit övermäktig.

Efter mötet gick jag gick och satte mig på ett fik och räknade på vad jag behövde göra och kom fram till att jag hade ca en hel arbetsvecka av olika bedömningsarbete. Något inom mig sa mig att det var en väl optimistisk tidsprognos i synnerhet när jag inte hade arbetsro på jobbet och hemma hade jag fått mitt andra barn – en underbar dotter.

Hur hamnade jag i detta? Visst det fanns många skäl som hade  med min livssituation som vaknätter då jag fick sova med en bebis i babybjörn i en fåtölj. Såklart det inte finns mycket energi att ta av efter en sådan natt och den var inte ens värst.  Att jag inte tog ut fler föräldradagar än de tilldelade tio kan vara bland de dummaste besluten jag tagit. Jag vill dock påstå att huvudorsaken låg på ett annat plan – alltså hur min undervisning hade utvecklats under reformarbetet med Gy11, nya betygskriterier, digitalisering, nya kurser och arbeta mer med ”formativ bedömning”. Nånstans i allt det nya hade jag tappat kontakten med det som verkligen gillar med att vara lärare.

Vägen tillbaka – dra i bromsen och tänk nytt

Efter att under första dagen efter jullovet fått tillbaka alla stress som jag haft innan lovet insåg jag att nu måste jag agera. Jag förklarade situationen för min rektor och fick hens fulla stöd och fick möjlighet. Det kändes väldigt skönt att få detta stöd, fick även möjlighet att ställa in några arbetsdagar för att få tid att arbeta. Ganska snart var jag tillbaka till mitt vanliga positiva  humör och tillsatte tid att beta av all rättning. Jag förklarade för alla mina klasser om allvaret i min arbetssituation och sa att jag kommer inte vara färdig med höstens alla inlämningar förrän februarilovet och nu kommer jag bara ha muntliga examinationer som seminarier och mindre redovisningar till jag har rättat ikapp. Eleverna gav mig sitt fulla stöd och visade både förståelse och empati. Få elever verkade vara sakna sina uppgifter och det gick också ana en lättnad över att slippa alla skrivuppgifter. Där kommer en första lärdomar att det inte bara jag som tappat lusten och blivit stressad av många skrivuppgifter utan det gäller även eleverna.

Att ha roligt på jobbet!

Alla som läser en tidning vet om att både ungdomar och lärare är stressade, blir sjukskrivna, hoppa av skolan eller lämnar läraryrket. Min upplevelse på ämnesmötet sker troligen dagligen i den svenska skolan och för många innebär det mycket värre konsekvenser än för mig. För mig var det bara en varningssignal som tvingade mig att tänka om och tänka ”rätt”. Två år senare älska jag mitt jobb mer än någonsin och framförallt har jag nästan alltid roligt.

Mycket av det jag hade ålagt mig att göra behövde jag inte göra och framförallt finns det bättre och mer effektiva väg att nå målen i undervisningen.

Jag hoppas kunna både konkretisera och utveckla hur jag har gått tillväga nu fram till jul.Det var främst med utgångspunkt I korthet vill jag lyfta några faktorer som gör min undervisning mer effektiv, mer motiverande för eleverna och mindre stressande för både mig och mina elever.

1. Mer muntlig examination och mindre skriftligt

Ingen tjänade på en undervisning med många skriftliga inlämningar/prov på varje arbetsmoment med skriftlig feedback som få elever tog till sig och bedömningsmatriser som varken jag eller eleverna förstod. Det är ofta mer elevaktivt, stimulerande och lärorikt med muntliga examinationsformer som gruppdiskussioner och seminarier.

2.Låt eleverna vara utförliga och välgrundade när de är redo för det

Ska du ha in något skriftligt låt det vara omfattande, men vänta en bit in på kursen. Detta för eleverna verkligen kan nå alla betygskriterier, jag beskrev detta redan i våras och kommer återkomma till detta. Det är inte jobbigare att bedöma en uppsats på 6-10 sidor än ett paper på två sidor,

3. Gör mer förarbete och mindre efterarbete

Det nya betygssystemet och feltolkningar av formativa arbetssätt innebar en förskjutning till mer efterarbete i form av bedömning och mindre planering av din undervisning. Mitt tips är att sluta omedelbart med detta och gör tvärtom. Planera dina lektioner så eleverna få en upplevelse och stimuleras till intellektuell nyfikenhet.

4. Lektionen är helig: eleverna ska arbeta mer i skolan och mindre hemma.

1 till 1-lösningen har en tendens då datorn används som skrivmaskin med olika enskilda uppgifter som tendera göras hemma. Det är i skolan det mesta av lärandet ska ske och inte hemma för då komma väldigt många inte lära sig något.

5. Satsa på relationerna  – skolan är en förtroendebransch

Med mer muntliga seminarier lär du känna dina elever bättre, men glöm inte det goda samtalet vid handledning, vid undervisningssituationen och utvecklingssamtal. Det är genom samtal som både förtroende och motivation. Läs mer om mitt inlägg om samtalsmetodik och coachning.

Dessa fem insikter har vuxit fram sedan den där olycksaliga dagen för två år sedan och det har fått mig att växa som lärare. Det har främst sociologikursen som jag har tillämpat detta till fullo vilket denna blogg handlar om.

Nu efter två år så känner jag en stor tacksam för att jag arbeta på en skola där rektorn ger mig mitt stöd när problem uppstår och har en tro på min förmåga. Likaså att vi är ett starkt sammansvetsat kollegiet där vi stöttar varandra i stort och smått. Framförallt så är jag lycklig att få jobba med så kloka elever som det går att ha ett vuxna samtal när det kärva ihop sig som här ovan, men även hela tiden ger mig inspiration och få mig att vilja utveckla min undervisning och lärarroll.

Avslutningsvis gör som jag ta tag i stressen innan stressen tar dig!

/Henrik Larsson

6 responses to “Från tunnelseende till klarsyn – om vägen till att bli en bättre och lyckligare lärare

  1. Pingback: #blogg24 Hur jag planerar min undervisning för att använda min och elevernas tid bättre | Sociologi på gymnasiet·

  2. Pingback: #blogg24 Det lärande samtalet | Sociologi på gymnasiet·

  3. Pingback: #blogg24 Att ge varje elev möjlighet att nå sina mål | Sociologi på gymnasiet·

  4. Pingback: #blogg24 Några tankar om betygshets och kursplanstalibaner | Sociologi på gymnasiet·

  5. Pingback: #blogg24 Då var jag i mål med min andra bloggutmaning | Sociologi på gymnasiet·

  6. Pingback: På skolbesök på Gotland | Sociologi på gymnasiet·

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s