#blogg100 Jävla kapitalism! Ett elevexempel i sociologi

Ett inlägg från våra fältstudier på temat Möllevången som en politisk plats.

Jävla kapitalism

Vi kommer till Möllevången utan några större förväntningar – hur kan ett torg och några kringliggande gator vara så kulturellt föränderliga? Vid en närmare granskning visar sig denna plats dock vara ett kulturellt experiment värt att upptäcka. Det är inte svårt att hitta bevis för att Möllan är det alla förväntar sig att det ska vara – planscher och posters uppmuntrar till kvinnokamp och klasskamp. Samtidigt ser vi också bevis på den gentrifiering som så många fruktar. Strax bredvid de vänsterinriktade affischerna hittar vi reklam i storföretagens tecken.
då och nu  Det är inte alltid Möllevångens invånare vill bli intervjuade, men när vi väl får tag i någon pratar de desto mer. En kvinna i en salladsbutik – ett av de nyare matställena – ser en positiv förändring på den plats som hon har bebott i trettio år. Hon har noterat att det skett förändringar på platsen, exempelvis som det var mycket alkoholanknutet bus i området på 80-talet. Hon nämner de många unga som har börjat komma till Möllan, och att många invandrare också vistas på området. I samband med detta säger hon något mycket intressant – det bor inte så många invandrare just på Möllevångstorget, utan de vistas främst här för att handla i de olika butikerna. Kvinnan berättar hur ”vi som har bott här länge” – antyder nästan att de har bott där ”från början” om det kan sägas finnas en början – inte vill att Möllan ska bli hipt, ett inneställe.

De flesta vi möter är på ett liknande sätt positivt inställda till det ryckte som Möllevången under en längre tid har haft. ”Jag älskar både Malmö, Möllan, svenskar och invandrare! Mer utlänningar och mer svenskar som tycker om utlänningar!” ropar en glad göteborgare, en medelålders man som ofta hänger på Möllan. Det intressanta i ett sådant uttalande är att vi egentligen aldrig nämnde invandrare eller svenskars inställning till dessa, utan att han själv drog slutsatsen att det var detta vi ville diskutera. De flesta vi intervjuade visade på någon typ av medvetenhet om vad vi ville veta. Mannen visste att vi skulle veta exakt vad han syftade på när han ropade ut sin kärlek till den kulturella mångfalden, vilket visar på att Möllan har ett starkt rykte samt att man kan koppla området till det som händer i resten av Sverige (i och med kontroversen kring främlingsfientliga partier).

En annan man ropar till oss att han vill bli intervjuad, och berättar att han har bott på Möllevången i tjugo år och har upplevt platsens utveckling. Bevittnat hur idén om att Möllevången skulle vara en mångkulturell plats har gått från att vara en föreställning till att gälla i praktiken. Han upplever att följden av detta har blivit en minskning av kriminalitet, samtidigt som sammanhållningen mellan människorna har ökat. Dessutom har det kommit att bli mer kulturalitet, samt att utbudet av olika butiker har ökat. Samtidigt som han ser på utvecklingen som något positivt så finns det även negativa aspekter av det hela. En sådan sak är att knarkhandeln är utbred kring Möllevångstorget och dessvärre ser han många unga som rör sig i dessa kretsar. Vid frågan om huruvida han befara att gentrifiering kommer att ske, så anser han dessvärre att risken är stor för att så är fallet. Han anser att alla människor borde ha råd att bo här och uttrycker sig i termerna ”jävla kapitalism”. Bostadsföreningen, som han tidigare sett som något bra, är inte längre till någon hjälp. Det börjar märkas allt mer hur man hindrar de boende från att kunna hyra ut i andrahand eftersom bostadsrätterna blir allt fler.

”Man tror inte att man är i Sverige längre”, säger två äldre kvinnor som passerar, på besök långväga ifrån. ”Farmor och mormor åkte alltid hit och köpte billig frukt”, berättar de och kallar Möllan för en ”exotisk” plats, något som alltid har varit ”arbetarnas torg”. De har inte kunnat se någon förändring på nära håll, men i deras ögon verkar Möllans rykte ha förblivit detsamma genom åren. Först nu har de hört något negativt om det i samband med ”tumultet kring demonstrationerna”. De tror att detta skulle ha kunnat hända varsomhelst där man hade hållit demonstrationer, men vi kan inte låta bli att än en gång tänka att Möllevången åtminstone i dagsläget är en mycket politisk plats.

då och nu 2  Sammanslaget var det alltså flera som nämnde fler ungdomar och stigande bostadspriser (två saker som vanligtvis inte går hand i hand) som ett tecken på förändring. Unga hade givetvis mindre att säga om förändringar i området än äldre, oavsett om man bodde på Möllan eller inte, vilket är ännu ett tecken på ett mycket starkt rykte. Ingen av de intervjuade var negativt inställda till konceptet med Möllan som mångkulturell plats – beskrev snarare intrycket av platsen med orden generositet, liv och vördnad – men ogillade ofta de förändringar som ledde till att det blev mer kommersialiserat och därmed mindre tillgängligt för grupper som är svagare rent ekonomiskt. Som en av dem sa; ”Jävla kapitalism.”

 

 

 

 

Av: Ebba, Zanna, Dessiré, Cajsa, Agnes

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s