#blogg100 Möten med Ture, Elisabeth och Maj Britt

Möllevången som en historisk plats med många olika minnesbilder

Häromdagen publicerade jag ett elevexempel om Småland ut ur möllan. Ett annat exempel på en av de fältobservationer mina elever gjorde förra året här på ett historiskt tema, där de gör tre korta personporträtt där de fråga om hur de var för förr och hur de upplever förändring i staden. Respektfullt beskrivet med en glimt i ögat

Ture, Elisabeth och Maj Britt

Vi befinner oss på Möllevångstorget och vi är på jakt efter äldre människor. Detta kanske låter lite konstigt, men det finns faktiskt en mening med det hela. Vi Samlar nämligen material till en sociologisk studie om vilka skillnader det finns på Möllevången nu och förr, och då är förstås de belevade pensionärerna de bästa att fråga.

Elisabeth

Strax efter lunchtid får vi syn på Elisabeth, en dam i 70-årsåldern som njuter av vårens första glass på en bänk utanför netto. Vi närmar oss och frågar om hon skulle kunna tänka sig att delta i en sociologisk studie om Möllevångstorget. Vi får ett ja till svars, men en förmaning om att personen i fråga inte bott här under en längre tid. ”Runt ett år” – för att citera Elisabeth själv. Vi fortsätter dock vår intervju och frågar Elisabeth hur hon trivs på Möllevången.

–          Jodå, jag trivs bra här. Jag har ju jobbat här i trakterna en gång i tiden så jag känner mig som hemma.

–          Vad är det bästa med möllan då?

–          Oj, det var en svår fråga, konstaterar Elisabeth fundersamt och äter lite mer av glassen. Men det är nog närheten till allt, säger hon tillslut. Jag tycker ju om att gå i affärer och det är skönt med lite valmöjligheter så att det inte blir samma ställen varje gång.

–          Så det finns inga delar av Möllevången som du känner att du kanske undviker?

–          Nej, det kan jag nog inte säga att jag gör… inte medvetet i alla fall. Men jag är mest ute dagtid. Om kvällarna håller jag mig mest inne så kanske grundar sig det i någon otrygghet.

–          Hur menar du då?

–          Nej, men man hör och läser ju så mycket om Malmö nuförtiden som får en att vara lite mer försiktig,

–           Så du tror inte att media kanske överdriver läget med brottslighet häromkring?

–          Nej, det tror jag faktiskt inte. Men jag tror inte att Möllevången i sig är så mycket otryggare än andra platser om kvällarna. Det är väl bara det att Malmö är så mycket mer öppet för granskning än andra platser.

–          Tror du att brottsligheten har ökat genom åren?

–          Hmm, som sagt har jag bara bott här i ett år, jag vet inte riktigt.

–          Om du tänker att året var 1952, tror du att brottsligheten var densamma?

–          Jag tror inte att det begicks lika mycket brott då, nej. Det var en annan tid, om man inte hade pengar så gick man nog inte och stal det av någon, istället hjälptes man åt.

Vi tackar för en trevlig pratstund och frågar damen om det är okej att vi fotar henne och använder hennes fullständiga namn. Detta vill hon dock inte, så vi får nöja oss med ett förnamn till artikeln.

Ture i Folkets park

folkets parkVi spatserar vidare i Malmö. På en parkbänk inne på ett nästintill folktomt Folkets park sitter en äldre herre med käpp och prydlig fluga i kragen. Vi bestämmer oss för att gå fram till honom. Han ler snällt när vi närmar oss.

–          Hej, vi gör en sociologisk studie om Möllevången och undrar om vi skulle kunna ställa några frågor, sade vi när vi kommit fram till den äldre herren.

–          Nämen vad trevligt, fråga på bara, jag har ändå inget för mig! Svarade han och log.

–          Tackar! Vi skulle vilja börja med att fråga vad du heter och hur gammal du är.

–          Jag heter Ture och är alldeles för gammal, hehe, nä jag är 83 år.

–          Bor du här, och i så fall hur länge har du bott här?

–          Jag har bott här i Malmö sedan jag var en liten, fast inte på samma ställe hela tiden, min familj flyttade ganska ofta, men vi stannade alltid i Malmö. Och när jag flyttade hemifrån flyttade jag in i en liten lägenhet på Möllevångstorget, där bodde jag i sju år tills jag träffade min fru och vi flyttade till ett lite större hus där jag bor än idag.

–          Arbetade du här på Möllevångstorget?

–          Jadå, när jag var en 12-13 år jobbade jag hos en torghandlare på helgerna, jag sorterade frukt och fick 2 öre i timmen, det var mycket pengar på den tiden, haha. Och när jag var i tjugoårs-åldern fick jag ett jobb på sockerbolagets huvudkontor, det flyttade till Malmö från Stockholm i början av 20-talet förstår ni. Det låg inte på Möllevångstorget, men strax utanför. Där jobbade jag tills jag pensionerades, jag trivdes väldigt bra där, det var en trevlig miljö förstår ni, och man fick alltid lite socker med sig hem om hade jobbat på bra.

–          Det låter trevligt. Fanns det många industrier här förr?

–          Ehm, många och många, det fanns fler än idag i alla fall. De flesta industrier och fabriker har fått slå igen, det är sorligt men tiden kräver det.

–          Jag förstår, finns det andra skillnader mellan Möllevången förr och nu?

–          Jadå, numera finns här många från andra länder, det är inget fel med det, men känslan som fanns här förr finns inte riktigt längre. Nu handlar allt om det mångkulturella, och produkter importeras från världens alla hörn istället för att produceras här i närheten.

–          Okej, tack för din tid, Ture, det har varit en givande pratstund. Får vi lov att ta en bild av dig och använda den till vårt arbete?

–          Oh helst inte, jag och kameror kommer inte bra överens, speciellt inte på senare år, haha!

–          Det är helt okej, tack för din tid!

Maj- Britt på Chokladfabriken

Inte långt ifrån folkets park ligger en av få fabriker som ännu har sin produktion inom Malmös gränser, vi pratar såklart 3630_10200461479452469_1175936092_nom chokladfabriken. Förr var det dock masstillverkning av choklad av stora företag som Mazetti/Fazer framtill 1992, sedan 2004 husera Malmö Chokladfabrik som tillverkar delikatesschoklad i mindre skala.  Eftersom vi gillar choklad så mycket, och för att det faktiskt är en fabrik som fortfarande är öppen bestämde vi oss för att gå dit. Där hittade vi det lilla, mysiga butiks-caféet som luktade gott av varm choklad, och mitt i denna stod Maj-Britt, 62 år. Maj-Britt är uppvuxen i Kristianstad, men har nu bott på eller i närheten av Möllan sedan ca 30 år tillbaka. Maj-Britt gör sitt bästa för att hjälpa oss med sina kunskaper, men hon är inte så insatt i Malmös historia. Maj-Britts personliga uppfattning är att Möllan är ett trevligt område och hon trivs mycket bra med sitt arbete på chokladfabriken där hon får träffa mycket intressant folk varje dag. Maj-Britt kan också bekräfta det vi hittat information om, det låg betydligt fler fabriker på Möllan och i resterande Malmö när hon flyttade dit, även om fabrikernas stora dagar redan då var förbi. De sista fabrikerna har slagit igen under Maj-Britts tid som malmöbo, men detta ser hon inte nödvändigtvis som något negativt. Maj-Britt menar att det är en annan tid idag och att Möllan utvecklats enligt detta och blivit både trevligare och mer mångkulturellt.

Vi tackar Maj-Britt och beger oss av till stationen där vi hoppar på nästa tåg tillbaka till Lund. Under resans gång diskuterar vi det vi har upplevt på Möllevången och kommer fram till att det var en mycket intressantare plats än vad vi först hade trott, fylld med en historia om industrier, mångkultur och bästa av allt, choklad.

Sofie, Katja, Emelie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s